Reklam, E-center och en katastrofal livsstil!

Ett långt och härligt påsklov har jag nu haft och njutit av ledigheten, även om den kom lite väl tätt inpå förra ledigheten: sportlovet.
Jag har uppenbarligen bojkottat något som kan bli ett nytt TV-nöje: Körslaget. Kändisarna som där figurerar tillhör inte de hetaste och vem är inte trött på Linda Bengtzing? Lägg därtill den mediokra dansbandssångerskan Lotta Engberg, Siw Malmkvist m m så har ni tristess i kubik. TV 4 börjar också gå mig på nerverna med sin alltför väl tilltagna reklamtid. Fler än jag reagerar och frågan är om vi samfällt kan reagera ännu starkare? Vi som tittar på TV betalar månadsvis för kabel-TV och i och med det är vi också med och finansierar reklamen. För mig börjar Sverige och den västeuropeiska livsstilen bli något som kan rubriceras som : Skräp!
Skräp-TV, Skräp-reklam och Skräpliv. Det sistnämnda avser det stora folknöjet att springa på köpcentret E-center. De folksamlingar och köer man tidigare fruktade i samband med julhelger och liknande är med råge passerade av de köer och ansamlingar som numera frekventerar vårt fula och osmakliga E-center dagligen. Vad är det för fel på oss? Varför springer så många av oss på dessa torftiga platser? Varför sitter folk och nöter fram tillvaron i sina bilar? Varför möter jag 20 -30 bilar på en entimmespromenad när klockan närmar sig midnatt och platsen är en liten väg mellan två byar som kanske huserar 3-400 människor?