Nöje i Kina!

Läste idag en artikel om hur man kan förlusta sig på Zoo, någonstans i Kina. För de små barnen finns det chans att mata små getter som finns i särskild inhägnad. Syftet med getterna är sedan att publiken kan köpa en get för 250 kronor och sedan kasta den åt lejonen. På så sätt passar djurparken på att få lite sponsring till matandet av stora djur men också ett nöje för publiken. Jag såg också bilderna på en stackars liten get som slängdes ned för att sedan slitas i stycken av de hungriga lejonen. Motbjudande!
Kanske är vi lite extra sentimentala i Sverige eftersom vi har så många djurvänner här men att slänga levande små getter, inför barnen, till hungriga lejon skulle jag personligen ha svårt att stå ut med att åse. Jag såg själv, när jag var i Peking, hur unga finanslejon i 20 -årsåldern slängde smällare på en tiger som blev utom sig av stress.
Djurparker som håller djur på det här sättet borde inte få finnas. Ska det vara någon vits med en park så måste djuren ha utrymme och helst av karaktären nationalpark. Det här upplägget vi ser i många storstäder är förkastligt!

Tjänsteresa

Så har jag förlustat mig på skattebetalarnas bekostnad och känner mig som de andra statstjänarna med svarta själar. Vi har besökt en skola i Örebro och tittat på Teknikcollege. Jag inledde bra med att försova mig och missa bussen som skulle plocka upp mig i Söderhamn. Efter samtal med min chef så fick jag ta ett tåg från Bollnäs och försöka åka ikapp. Självfallet skulle jag ha läsning på tåget och efter en stunds väljande och vrakande tar jag med mig en bok jag redan läst. OK ingen fara för jag kan köpa en till på stationen i Bollnäs. Det var bara så att han hade en enda bok kvar och jag blev lite besviken för jag kände inte till författaren men beskrivningen av handlingen verkade hyfsad så jag köpte denna enda bok. Vet ni vad, det var en fantastiskt bra och spännande bok och jag märkte knappt att tåget rullade in på Örebro C. NÄr jag sedan anlände till skolan möttes jag av rungande applåder av kollegorna som knappt hunnit sätta sig så jag får säga att tåget och jag skötte oss bra!!!! Dessutom var det två bra och givande dagar!
Sedan läste jag bittrafoppas blogg om första föreläsningen i Riga där en idiot till lärare skäller och domderar om en sketen coca cola och vi talar om vuxna människor dvs högskolan. Kanske en liten kulturkrock men ändå.....Jag håller på dig bittrafoppa och du har ju författat ett indignerat brev och jag håller tummarna för att du får din ursäkt! Annars får du klättra ett pinnhål och prata med rektorn!

Trafikolyckor

Igår omkom tre personer i trafiken och man kan naturligtvis säga att det var tre grabbar från Stockholm och de var 19 år gamla. Övermod hör till åldern och en vansinnesomkörning vid mötande trafik är självfallet en viktig anledning till olyckor. Men man debatterar också däck och hur slappt det är med regelverket för tung trafik. Det förvånar mig inte för jag körde om en långtradare på väg hem från Bollnäs. När jag några minuter senare skulle svänga in till Rengsjö så började långtradarchaffisen tuta, blinka med helljus och körde upp bilen i min kofångare. Självklart var det så att han hade dåliga däck på bilen och kunde inte bromsa in tillräckligt snabbt. Ska vi ha det så?
Vägverkets snöröjning och iver att spara pengar rimmar illa ihop med allt snack om nollvisioner. Denna nollvision tycks Vägverket endast vilja upprätthålla genom att uppmana vår tungt arbetsbelastade poliskår med att jaga fartsyndare på de stora vägarna och framförallt på motorvägar och liknande. Varför är Vägverkets egna möjligheter inte längre något skattepengarna används till? Varför är Vägverket så slappt vad gäller snöröjning på stora vägar? Fler bilförare än jag har säkert fått ploga sig fram på morgnarna och i bästa fall röjer man den ena filen och därför kan vi fastna bakom tunga bilar som kanske inte ens klarar sig uppför backarna då dessa bilar inte har dubbdäck. Skärp er, Vägverket! Ni är ingen bank utan ett skattefinansierat verk med en vision om att rädda liv så sätt igång med arbetet!

Konstvetenskap

Jag har läst in en fil mag i konstvetenskap och där tar det slut om man är svensk medborgare, kvinna och äldre än 35 år, intresserad av en annan inriktning än genusforskning. Trots att jag kunnat finansiera min egen forskning, ta ansvar för densamma och har ett ämne där jag är intresserad, kunnig ( ursäkta den skrytsamma tonen men här är jag faktiskt ärlig och inte alltför ödmjuk) och där ämnet är helt outforskat. Jag ställer mig frågan vad som händer med ämnet konstvetenskap. Det håller på att utplånas som ämne trots att det är många som är intresserade av ämnet och att det varit ett hyggligt stort ämne vid högskolan. Jag vet att det är något sjukt när forskningsämnen som "betraktaren och fotografiet" eller "porträttkonst i 1700-talet" anses som gångbart men svensk och outforskad kyrkoarkitektur anses "smalt". Vi har drygt 3000 kyrkor i Sverige men intresset är oerhört svalt trots att vi talar om ett gigantiskt kulturarv. Den stora serien Sveriges kyrkor lades ned för några år sedan därför att dåvarande chefen för Riksantikvarieämbetet, en kvinna och ekonom, ansåg efterkrigstidens profanarkitektur vara intressantare. Våra 3000 kyrkor med en tusenårig byggartradition fick därmed stryka på foten för att de korrugerade plåtskjulen ansågs intressantare.
Ämnet konstvetenskapp håller faktiskt på att avveckla sig själv p g a jakten på hopplösa och trista ämnen. Vem fasen bryr sig om fotografiet och betraktaren eller korrugerade plåtskjul när vi har en rik arkitektur att forska kring och då talar jag inte bara om mitt hjärtebarn kyrkoarkitekturen utan också bostäder, broar, paradfasader, slott och herrgårdar för att nämna några exempel. Hur kan ett land som säger sig vara ett rikt och utbildat rike ha en så torftig och själlös inställning till kultur? Dessutom anser jag den nuvarande uppläggningen av forskning, där man sägs vara tvungen att ha en finansiering ordnad, läs: anställning som doktorand och därmed granskad som politiskt korrekt, vara en form av censur och det torde strida mot grundlagens yttrandefrihet och tryckfrihet. Vem som helst får inte skriva en avhandling i Sverige såvida man inte anställs av en institution som saknar pengar och därmed avgörs forskningen istället på dess politiska korrekthet och nu måste kvinnor forska inom något som anknyter till genus på ett eller annat sätt. Eller är det så att man tar in ett fåtal forskare som säkerställer nedmonteringen av ett ämne? För så verkar det med konstvetenskapen i alla fall och det tycker i alla fall jag är sorgligt!

Design

Någon har sagt att design är 2000 -talets stora bondfångeri. Det är väl kul att folk är intresserade av vackra saker men visst blir jag förvånad när jag ser människor slåss om och betalar hur mycket som helst för en tekopp av Eugen Trost: Zebra-serien. Detsamma gäller objekt av Lisa Larsson och från Uppsala-Ekeby. Jag är själv samlare av svensk keramik men försöker hitta nya och oupptäckta designers där man kan få saker för rimliga priser. Det finns fin keramik av exempelvis märket Norrmans från Motala men där finns inga intressenter. Häromåret köpte jag en stor orangefärgad lampa , formad som en påfågel, för några tior. Den fungerar perfekt och är hur fin som helst. Hade det varit Uppsala-Ekeby men samma design hade slagsmålet inte ens slutat vid 2000 kronor. Detsamma gäller vissa typer av lampor. Ett fåtal objekt lockar alla samlare och överpriserna är ett faktum.

Handel

Läste brorsans inlägg idag, i Söderhamnskuriren, om julhysterin. Vi är båda lika häpna över shoppinghysterin och att mellandagsrean börjar redan på juldagen. Julsakerna kommer fram i oktober och mellandagarna börjar på juldagen. Vad kommer härnäst? Har verkligen livets innehåll reducerats till billiga saker på rea?

Det nya året inleds med snö snö snö..

Det snöar som bara den nu och jag blir nog tvungen att ägna mig åt snöskottning. En deprimerande trist sysselsättning. När det snöar känner man verkligen längtan att sälja allt man äger och har samt flytta till varmare breddgrader. Vad är det för liv man har när man ska ägna timmar åt att pälsa på sig, skotta, sanda och elda med ved? Bläh!