Konstvetenskap

Jag har läst in en fil mag i konstvetenskap och där tar det slut om man är svensk medborgare, kvinna och äldre än 35 år, intresserad av en annan inriktning än genusforskning. Trots att jag kunnat finansiera min egen forskning, ta ansvar för densamma och har ett ämne där jag är intresserad, kunnig ( ursäkta den skrytsamma tonen men här är jag faktiskt ärlig och inte alltför ödmjuk) och där ämnet är helt outforskat. Jag ställer mig frågan vad som händer med ämnet konstvetenskap. Det håller på att utplånas som ämne trots att det är många som är intresserade av ämnet och att det varit ett hyggligt stort ämne vid högskolan. Jag vet att det är något sjukt när forskningsämnen som "betraktaren och fotografiet" eller "porträttkonst i 1700-talet" anses som gångbart men svensk och outforskad kyrkoarkitektur anses "smalt". Vi har drygt 3000 kyrkor i Sverige men intresset är oerhört svalt trots att vi talar om ett gigantiskt kulturarv. Den stora serien Sveriges kyrkor lades ned för några år sedan därför att dåvarande chefen för Riksantikvarieämbetet, en kvinna och ekonom, ansåg efterkrigstidens profanarkitektur vara intressantare. Våra 3000 kyrkor med en tusenårig byggartradition fick därmed stryka på foten för att de korrugerade plåtskjulen ansågs intressantare.
Ämnet konstvetenskapp håller faktiskt på att avveckla sig själv p g a jakten på hopplösa och trista ämnen. Vem fasen bryr sig om fotografiet och betraktaren eller korrugerade plåtskjul när vi har en rik arkitektur att forska kring och då talar jag inte bara om mitt hjärtebarn kyrkoarkitekturen utan också bostäder, broar, paradfasader, slott och herrgårdar för att nämna några exempel. Hur kan ett land som säger sig vara ett rikt och utbildat rike ha en så torftig och själlös inställning till kultur? Dessutom anser jag den nuvarande uppläggningen av forskning, där man sägs vara tvungen att ha en finansiering ordnad, läs: anställning som doktorand och därmed granskad som politiskt korrekt, vara en form av censur och det torde strida mot grundlagens yttrandefrihet och tryckfrihet. Vem som helst får inte skriva en avhandling i Sverige såvida man inte anställs av en institution som saknar pengar och därmed avgörs forskningen istället på dess politiska korrekthet och nu måste kvinnor forska inom något som anknyter till genus på ett eller annat sätt. Eller är det så att man tar in ett fåtal forskare som säkerställer nedmonteringen av ett ämne? För så verkar det med konstvetenskapen i alla fall och det tycker i alla fall jag är sorgligt!