I morgon....

....tar denna vedervärdiga januari slut. Januari anno 2008 lämnar oss med buller och bång. Snöstormen Tuva håller på att angöra svenska västkusten och det blåser betänkligt här i Rengsjö. Gud vad jag hatar vintern! En tidig morgon med blåst, mörker och vinter och så lägger vi till skrapa bilrutor så är innersta kretsen av Dante här i modern tappning. Jag vill inte vara här ! Jag vill inte leva i Sverige när det är vinter!

Politiker

I framtiden måste vi nog ha en större kontroll på våra politiker och deras s k åtgärdsprogram. Alliansens bluff med fastighetsskatten och att sedan döpa om den för oss som blev lurade, är ett skrämmande exempel på maktmissbruk och ett reellt hot mot demokratin. Att hela tiden gå till urnan och rösta på det som sedermera visar sig vara lögner alternativt svek har inget med demokrati att göra. Vad dessa folkvalda personer gör att att spela icke-demokratiska krafter rakt i händerna. Ett slags kontrakt med vinnande partirepresentanter kopplat till en formell uppföljning efter genomförd valperiod är ett sätt att pressa de folkvalda. Därmed måste de tvingas avge löften med substans istället för att stapla lögner och klicheer såsom för närvarande sker. Vi ska inte acceptera detta och jag hoppas vi svikna väljare kan enas och sätta press på dessa lögnaktiga beteenden. De är på väg att förpassa demokratin till det förflutna och det vill vi väl inte?

Knapp

Vårt landstingsråd Knapp har nu vågat sig ut i tidningarna och har uppvisat ett litet prov på medborgardialog. Nu skedde denna dialog med en annan politiker men vi får väl beundra Knapps mod i alla fall?

Härlig sport

Så till något helt annat nämligen härlig idrott. Jag är ingen idrottsälskare men konståkning är en helt underbar och njutbar tillställning. Här kombineras musik, artisteri, dans och akrobatik i en fantastisk kombination och där svenska herrar tar för sig allt mer. Vi har nu två grabbar som tagit sig till topp tio i Europa och de var riktigt bra dessutom. Kul är också att konståkning får lite mer utrymme i TV. För några år sedan fick man nöja sig med en halvtimme och ofta de allra bästa men för oss konståkningsintresserade är det härligt att få se hela tävlingen inklusive "blåbären". Idag är det uppvisning och förutom att paråkarna ofta är urtrista och tjejerna mest åker till trista fiolballader så är det en härlig avslutning på en kul idrottsvecka. Nu blir det VM i Göteborg i mars och mycket TV -tid får vi hoppas!

Vägsniglar - ta bussen!

Nu och då råder svår halka i Svea rike! Jag har själv kunnat notera det liksom att Vägverket gör ett uselt jobb när det gäller snöröjningen på exempelvis Europaväg 4. Problematiskt är också alla livrädda förare som knappt vågar öka farten efter det att de uppnått 50 till 60 kilometer i timmen. Självfallet är det tillåtet men ett stort problem. Köerna bakom dessa vägsniglar blir gigantiskt och några vansinnesomkörningar blir det per obligatorium. Det måste vara en plåga för de som inte törs köra snabbare än 50 kilometer i timmen och där bromsljusen ideligen tänds i utförsbackar, kurvor och möten ( även de som de möter och som befinner sig på andra sidan vägräcket). Den rädslan har passerat allt förnuft och nu talar vi inte längre om den gnutta försiktighet man bör ha vid sämre väglag utan ren och skär idioträdsla. Dessa vägsniglar är bland det farligaste vi har bland bilförare och det de ställer till med är svårt att räkna på men troligtvis mer än någon framhållit hittills. Jag fastnade själv bakom ett antal sådana förare häromdagen och till slut fick jag leta mig ut i den omkörningsfil som inte plogats av Vägverket ( de ägnar sig ju åt papegojretorik i ämnet "Farthållningskameror" kombinerat med "nollvisionen") och sladda mig förbi en av vägsniglarna. Även om försiktighet ska iakttas vid dåligt väglag så är det utom all vett och sans att köra 50 kilometer i timmen. Ta bussen snälla ni och spara några liv och låt oss andra normalrädda komma i tid och oskadda till arbetet!

Världens lyckligaste folk?

Någon har sagt mig att svenskarna är världens lyckligaste folk. Hur mäter man lycka? Vi samtalade om det idag, broder Björn och jag. Vi spekulerade i om det kunde vara den starka köpkraften. Är det den köpkraft som bl a inneburit att 400000 inte kan betala sina räkningar? Det är intressant att skåda, dessa försök att uttala sig med hjälp av siffror. Om vi nu återvänder till begreppet köpkraft så kanske vi kan baka in kreditskulderna också. Ja då är nog svenskarna lyckliga. Idag var det fullt med bilar på parkeringen fram E-center, detta avskyvärda köpcentrum i Söderhamn där vi kan skåda ett vedervärdigt exempel på efterkrigstidens industrialarkitektur. Här finns Coop, ICA och Lindex samt ett trist kafé där sysslolösa krakar jagar ( och finner?) lyckan?
Min undran är bara hur i helsike folk kan ränna på sådana ställen och ha det som nöje? Det är ju höjden av tristess och jag undrar egentligen vad lycka är...Inte är det väl att hänga på E-center? Kan det vara att sitta i bilarna och köra fram och tillbaka? Jag tog en sen promenad och vandrade Glössbovägen fram efter midnatt. På den dryga timme jag promenerade passerades jag av 14 bilar. Vi talar om mitt i natten!!!!!!

Vägverket!

Ett av mina favoritverk bland våra statliga ämbetsverk är Vägverket. De skickar då och då fram någon av höjdarna med honnörsorden "nollvision" och "fler fartkameror". När jag åkte till jobbet häromdagen och fick ploga fram på E 4:an alternativt slicka mig bakom någon rädd rackare som framförde sitt fordon i 50 kilometer i timmen, så tänkte jag faktiskt på dessa honnörsord. Eftersom inte Vägverket syns till när vi behöver höja standarden på vägarna eller ploga bort snömodd så har jag funderat. Vad kom Farbror Brommel fram till? Jo! Vi lägger ned Vägverket och anställer/köper några papegojor istället. De kan snabb lära sig kraxa "nollvision" och jag tror att de med en bra tränare också kan få fram "fler fartkameror" också. Tänk så många miljoner eller t o m miljarder vi kan spara på detta. En papegoja lever uppemot 80 år sägs det och på dessa år brännser Vägverket alltför många miljarder på att enbart ha tjänstemän som kraxar dessa båda uttryck lite nu och då. Eller kan någon hitta exempel på andra sysslor som Vägverket kan ges äran för?

Januari

Ack så hemskt det är att leva i januari. Det är mörkt, kallt och bara oxveckor. Jag förundras varje år över hur jag klarar av att vara människa och dessutom jobba med undervisning där jag träffar så många . För mig är varje morgon en kamp där jag vaknar med värkandek kropp, darrande händer och konstant illamående med bilagd huvudvärk. Hur i helsike ska jag överleva denna månad? Det är dock enbart en vecka till februari men klockan 6 på morgonen känns det ofantligt tungt. Någon som har överlevnadstips?

Mygel

Länge har jag nu försökt få en kommentar rörande en mygelresa till Kanada för politiker och tjänstemän i landstinget. De skulle bl a studera medborgardialog vilket är skrattretande. Sedan de kom hem har de snarare uppvisat ett mästarprov i tigandets konst och kanske fanns det kvällkurser i ordspråket "Tala är silver, tiga är guld". Vidare skulle man studera volontärvård, kvalitet och så någon annan klyscha som jag just nu inte kan minnas. Det är inte konstigt att föraktet gentemot politiker ökar. De har glömt bort sitt ursprungliga uppdrag och att de valts av oss skattebetalare. I stället har de berusats av de egenhändigt beslutade förmåner som de bestämt ska ingå i tjänsterna. Jag hoppas samtliga gävleborgare förpassar de här sorgliga halvfigurerna från maktens korridorer och placerar dem i tillvarons soprum istället. Sopor hör hemma i soprummet och inte i möblerade rum såvida de inte är inplastade och placerade i lämpliga skyddande kärl!

Design

Om ni har en tekopp eller kanna i serien Zebra, från Gefle porslin, kan ni skatta er lyckliga. Folk betalar hur mycket som helst för en kanna och just nu ligger högsta budet på 10000 kronor ( just det - tiotusen kronor) för denna kaffekanna. Visst är det märkligt att om något får attraktionsvärde så ska ALLA ha denna kaffekanna eller servis. Det är just det som gör design så märklig och lite löjligt faktiskt.

Nöje i Kina!

Läste idag en artikel om hur man kan förlusta sig på Zoo, någonstans i Kina. För de små barnen finns det chans att mata små getter som finns i särskild inhägnad. Syftet med getterna är sedan att publiken kan köpa en get för 250 kronor och sedan kasta den åt lejonen. På så sätt passar djurparken på att få lite sponsring till matandet av stora djur men också ett nöje för publiken. Jag såg också bilderna på en stackars liten get som slängdes ned för att sedan slitas i stycken av de hungriga lejonen. Motbjudande!
Kanske är vi lite extra sentimentala i Sverige eftersom vi har så många djurvänner här men att slänga levande små getter, inför barnen, till hungriga lejon skulle jag personligen ha svårt att stå ut med att åse. Jag såg själv, när jag var i Peking, hur unga finanslejon i 20 -årsåldern slängde smällare på en tiger som blev utom sig av stress.
Djurparker som håller djur på det här sättet borde inte få finnas. Ska det vara någon vits med en park så måste djuren ha utrymme och helst av karaktären nationalpark. Det här upplägget vi ser i många storstäder är förkastligt!

Tjänsteresa

Så har jag förlustat mig på skattebetalarnas bekostnad och känner mig som de andra statstjänarna med svarta själar. Vi har besökt en skola i Örebro och tittat på Teknikcollege. Jag inledde bra med att försova mig och missa bussen som skulle plocka upp mig i Söderhamn. Efter samtal med min chef så fick jag ta ett tåg från Bollnäs och försöka åka ikapp. Självfallet skulle jag ha läsning på tåget och efter en stunds väljande och vrakande tar jag med mig en bok jag redan läst. OK ingen fara för jag kan köpa en till på stationen i Bollnäs. Det var bara så att han hade en enda bok kvar och jag blev lite besviken för jag kände inte till författaren men beskrivningen av handlingen verkade hyfsad så jag köpte denna enda bok. Vet ni vad, det var en fantastiskt bra och spännande bok och jag märkte knappt att tåget rullade in på Örebro C. NÄr jag sedan anlände till skolan möttes jag av rungande applåder av kollegorna som knappt hunnit sätta sig så jag får säga att tåget och jag skötte oss bra!!!! Dessutom var det två bra och givande dagar!
Sedan läste jag bittrafoppas blogg om första föreläsningen i Riga där en idiot till lärare skäller och domderar om en sketen coca cola och vi talar om vuxna människor dvs högskolan. Kanske en liten kulturkrock men ändå.....Jag håller på dig bittrafoppa och du har ju författat ett indignerat brev och jag håller tummarna för att du får din ursäkt! Annars får du klättra ett pinnhål och prata med rektorn!

Trafikolyckor

Igår omkom tre personer i trafiken och man kan naturligtvis säga att det var tre grabbar från Stockholm och de var 19 år gamla. Övermod hör till åldern och en vansinnesomkörning vid mötande trafik är självfallet en viktig anledning till olyckor. Men man debatterar också däck och hur slappt det är med regelverket för tung trafik. Det förvånar mig inte för jag körde om en långtradare på väg hem från Bollnäs. När jag några minuter senare skulle svänga in till Rengsjö så började långtradarchaffisen tuta, blinka med helljus och körde upp bilen i min kofångare. Självklart var det så att han hade dåliga däck på bilen och kunde inte bromsa in tillräckligt snabbt. Ska vi ha det så?
Vägverkets snöröjning och iver att spara pengar rimmar illa ihop med allt snack om nollvisioner. Denna nollvision tycks Vägverket endast vilja upprätthålla genom att uppmana vår tungt arbetsbelastade poliskår med att jaga fartsyndare på de stora vägarna och framförallt på motorvägar och liknande. Varför är Vägverkets egna möjligheter inte längre något skattepengarna används till? Varför är Vägverket så slappt vad gäller snöröjning på stora vägar? Fler bilförare än jag har säkert fått ploga sig fram på morgnarna och i bästa fall röjer man den ena filen och därför kan vi fastna bakom tunga bilar som kanske inte ens klarar sig uppför backarna då dessa bilar inte har dubbdäck. Skärp er, Vägverket! Ni är ingen bank utan ett skattefinansierat verk med en vision om att rädda liv så sätt igång med arbetet!

Konstvetenskap

Jag har läst in en fil mag i konstvetenskap och där tar det slut om man är svensk medborgare, kvinna och äldre än 35 år, intresserad av en annan inriktning än genusforskning. Trots att jag kunnat finansiera min egen forskning, ta ansvar för densamma och har ett ämne där jag är intresserad, kunnig ( ursäkta den skrytsamma tonen men här är jag faktiskt ärlig och inte alltför ödmjuk) och där ämnet är helt outforskat. Jag ställer mig frågan vad som händer med ämnet konstvetenskap. Det håller på att utplånas som ämne trots att det är många som är intresserade av ämnet och att det varit ett hyggligt stort ämne vid högskolan. Jag vet att det är något sjukt när forskningsämnen som "betraktaren och fotografiet" eller "porträttkonst i 1700-talet" anses som gångbart men svensk och outforskad kyrkoarkitektur anses "smalt". Vi har drygt 3000 kyrkor i Sverige men intresset är oerhört svalt trots att vi talar om ett gigantiskt kulturarv. Den stora serien Sveriges kyrkor lades ned för några år sedan därför att dåvarande chefen för Riksantikvarieämbetet, en kvinna och ekonom, ansåg efterkrigstidens profanarkitektur vara intressantare. Våra 3000 kyrkor med en tusenårig byggartradition fick därmed stryka på foten för att de korrugerade plåtskjulen ansågs intressantare.
Ämnet konstvetenskapp håller faktiskt på att avveckla sig själv p g a jakten på hopplösa och trista ämnen. Vem fasen bryr sig om fotografiet och betraktaren eller korrugerade plåtskjul när vi har en rik arkitektur att forska kring och då talar jag inte bara om mitt hjärtebarn kyrkoarkitekturen utan också bostäder, broar, paradfasader, slott och herrgårdar för att nämna några exempel. Hur kan ett land som säger sig vara ett rikt och utbildat rike ha en så torftig och själlös inställning till kultur? Dessutom anser jag den nuvarande uppläggningen av forskning, där man sägs vara tvungen att ha en finansiering ordnad, läs: anställning som doktorand och därmed granskad som politiskt korrekt, vara en form av censur och det torde strida mot grundlagens yttrandefrihet och tryckfrihet. Vem som helst får inte skriva en avhandling i Sverige såvida man inte anställs av en institution som saknar pengar och därmed avgörs forskningen istället på dess politiska korrekthet och nu måste kvinnor forska inom något som anknyter till genus på ett eller annat sätt. Eller är det så att man tar in ett fåtal forskare som säkerställer nedmonteringen av ett ämne? För så verkar det med konstvetenskapen i alla fall och det tycker i alla fall jag är sorgligt!

Design

Någon har sagt att design är 2000 -talets stora bondfångeri. Det är väl kul att folk är intresserade av vackra saker men visst blir jag förvånad när jag ser människor slåss om och betalar hur mycket som helst för en tekopp av Eugen Trost: Zebra-serien. Detsamma gäller objekt av Lisa Larsson och från Uppsala-Ekeby. Jag är själv samlare av svensk keramik men försöker hitta nya och oupptäckta designers där man kan få saker för rimliga priser. Det finns fin keramik av exempelvis märket Norrmans från Motala men där finns inga intressenter. Häromåret köpte jag en stor orangefärgad lampa , formad som en påfågel, för några tior. Den fungerar perfekt och är hur fin som helst. Hade det varit Uppsala-Ekeby men samma design hade slagsmålet inte ens slutat vid 2000 kronor. Detsamma gäller vissa typer av lampor. Ett fåtal objekt lockar alla samlare och överpriserna är ett faktum.

Handel

Läste brorsans inlägg idag, i Söderhamnskuriren, om julhysterin. Vi är båda lika häpna över shoppinghysterin och att mellandagsrean börjar redan på juldagen. Julsakerna kommer fram i oktober och mellandagarna börjar på juldagen. Vad kommer härnäst? Har verkligen livets innehåll reducerats till billiga saker på rea?

Det nya året inleds med snö snö snö..

Det snöar som bara den nu och jag blir nog tvungen att ägna mig åt snöskottning. En deprimerande trist sysselsättning. När det snöar känner man verkligen längtan att sälja allt man äger och har samt flytta till varmare breddgrader. Vad är det för liv man har när man ska ägna timmar åt att pälsa på sig, skotta, sanda och elda med ved? Bläh!