TV-reklamen är lika efterlängtad som....

TV-reklamen blir allt mer omfattande tidsmässigt och snart får vi ägna en hel kväll åt att exempelvis se en långfilm. För mig är reklamavbrotten lika efterlängtade som en spyfluga på jordgubbstårtan, en hundskit på det nybonade golvet eller en spya i en nyinköpt tygsoffa.

Amelia klär av sig för oss femtioplusare!!!!

http://www.expressen.se/halsa/1.1632423/darfor-klar-amelia-av-sig
Amelia Adamo vill slå ett slag för kvinnor över 50 år. Detta gör hon genom att klä av sig naken och posera på en stol. Jag både tror och hoppas att det är andra faktorer som för oss kvinnor till bra jobb än att en journalist och tidningsutgivare gör ett patetiskt utvik. Vad har hänt med oss nutidsmänniskor och kändisar med denna fixering vid avklätt? Har vi missat biologilektionerna och glömt bort hur nakna människor ser ut eftersom det tycks vara en sådan osund fokusering på nakenhet? Det här utviket är skamligt och vore jag funtad på ett visst sätt skulle jag skämmas över att vara en kvinna som fyllt 50 och tillhöra den grupp Adamo säger sig vilja slå ett slag för.

Naket i affären

Varje sommar tappar vi svenskar fullkomligt koncepterna och börjar klä av oss. Det är förståeligt med tanke på hur snålt tilltagen den svenska sommaren är och ofta går den i baklås också. Men att tappa koncepterna när det gäller klädsel kan få otrevliga och äckliga konsekvenser. Det finns då och då exempel på män som går in i mataffärer i nakna överkroppar och det är vedervärdigt. Inte nog med att det är ohygieniskt utan också fullkomligt motbjudande. Varför ska vi andra tvingas se en naken svettig oklädd kropp? Bonnlurkar eller ska vi använda Fredrik Viirtanens gamla uttryck hjärndöda kanske? NI ser bara jönsiga och töntiga ut med era nakna bringor. Ingen civiliserad person gör så här och många av oss får kräkreflexerna att gå bärsärkagång när ni dyker upp, töntjävlar!

Shorts är det fulaste plagg som skapats!!!

http://www.aftonbladet.se/wendela/jobbet/article5443290.ab
Så har det skrivits om klädkod igen. Shorts på jobbet är inte ok enligt bl a Camilla Thulin och många har reagerat på detta. En del delar Thulins uppfattning medan andra blir förbannade eller tycker helt enkelt att det är tramsigt. Jag tycker shorts bara helt enkelt är ett ofattbart fult plagg! Kortbyxor på vuxna?!? Skönt är det förvisso och det ska väl ändå får råda, i vissa sammanhang, men trots detta så rycker det i skrattnerven när jag ser dessa shortsarméer invadera köpcentra eller restauranger. Jag kan säga att jag besparat min omvärld en hiskelig upplevelse eftersom jag själv aldrig bär shorts. Som kvinna kan jag sätta på mig en klänning som både är skönare och många många gånger snyggare och anständigare ( utseendemässigt). Det finns kvinnor som kan tycka till om kjollängder samtidigt som de visar sig i korta shorts där betydligt större del av benen exponeras. Konsekvens?
Männen har inget val. Vill de lufta benen så är shortsen det enda alternativet och , ursäkta mig själv och andra kvinnor, shorts ser bättre ut på män även om det i kombination med sandaler är så hiskeligt fult att mina ord tryter. Tar männen dessutom av sig tröjan så borde det finnas en ordningspolis. Vem fan vill se nakna överkroppar i affären eller på restaurangen? Där borde vi sätta tumme på i högre grad än att hacka på de som går i shorts på ett eventuellt lagerjobb eller rörmokeri.
Dessutom kan jag säga att på 80-talet fanns det byxkjolar och s k cityshorts för kvinnor och en del hade dessa till kavaj och pumps. På banken eller kontoret!!!!! Jag ljuger inte utan har själv bevittnat detta!!! Det du, Camilla Thulin! Fruktansvärt fult var det och något liknande har vi inte idag tack och lov.
Shorts hör hemma på stranden eller i trädgården och någon högre grad av elegans får aldrig detta fula plagg. De som har dem för bekvämlighet gör kanske inte anspråk på annat än just att få känna sig lediga och då kan de få vara detta och i fred för våra stilpoliser. Vi ska väl ändå minnas att Sofie Fahlman och många andra modebloggare puffat för shorts till mera eleganta sammanhang och där haltar det betänkligt. När man ser unga modebloggare visa sig i shorts och gladiatorsandaler och sedan säga sig vara eleganta för fest då har de hamnat på samma stilpoäng som gubbarna med bar överkropp. Låter det hemskt? Kanske men betänk att Fahlman och company hävdar att de är eleganta och välklädda vilket de verkligen inte är. I den pajasmunderingen passar de på stranden eller i trädgården.
Shorts är helt enkelt jävligt fult! Elegans och shorts är inkompatibla. Alla ser lika komiska ut i shorts och allra värst skulle jag se ut och det vill jag inte utsätta mig eller mina medmänniskor för.
Å andra sidan vill jag också ha sagt att det inte ska dras slutsatser om de människor som bär shortsen. Jag känner många fantastiska, intelligenta, välutbildade och trevliga människor som går omkring i shorts . Min åsikt rör enbart plagget och dess estetiskt motbjudande intryck jag uttalar mig om!

Självutlämnelsernas tid

I dessa bloggars tidevarv har nu också företeelsen blogg ynglat av sig och numera kan man också twittra. Själv sitter jag också och skriver en blogg för att tala om för någon, som eventuellt kan vara intresserad , vad jag tycker om det ena och det andra. Det finns modebloggar i oändlighet där många unga kvinnor visar upp sig i sina privata kläder och talar om vad de hade på sig till jobbet, föräldramötet, festen eller vad det nu kan vara. Detaljgraden är hög och varje klädesplagg förses med information om prislapp och märke. Andra har familjebloggar där de lägger ut bilder på sig själva och sina barn. Lilla Kalle badar i poolen eller Tindra leker med valpen osv osv. Vad är det som saknas i mitt och andras liv eftersom vi lägger ned en massa tid på att lämna ut oss själva, våra barn och åsikter på en blogg eller twitter? Jag tycker det är kul att skriva och att hålla språket vid liv. Jag undviker alltför intima detaljer om mina privata vanor men ändock skyltar jag med vad jag tycker om politiker eller något annat i tillvaron. Det är onekligen en intressant företeelse som jag inte ens vet vad jag ska tycka om. Men nu har jag skrivit av mig här i alla fall. Jag ser för övrigt att det är köphets på Michael Jacksons musik och minns att jag själv försökte sälja en vinylsingel från Thriller-skivan. Ingen nappade ens för 10 kronor och nu känns det lite förmätet att lägga ut den igen.

RIP Jackson

Som så många andra har jag med bestörtning läst om Jacksons frånfälle. De sista åren präglades av en förföljelse utan dess like. Trots att han friades från pedofilmisstankar i rätten tvingades han fly från de gatlopp massmedia tvingade honom till. Få gånger talades eller skrevs det om hans oerhörda vikt för musiken och hur nyskapande han var. Se bara på de videos som finns på Youtube och låtar från sent 70-tal som ännu känns fräscha och tidlösa. Klassiker som Bad, Thriller ( skrevs inte av Jackson) Billie Jean och Beat It är fortfarande fantastiskt bra låtar och klassiker. Jag anser också Earth song vara en oerhört vacker och gripande sång som också skrevs av Jackson. Men hans förmåga som artist och musikskapare försvann i skuggan av anklagelser om pedofili, plastikoperationer, skygghet och kufiska hobbies. Det är sorgligt för han hade fortfarande kunnat skriva låtar och utveckla den musik som blivit så torftig och själlös anno 2009. Jag hoppas Jackson får frid nu. Som de hycklare de är kommer nu hyllningar att strömma in från de tidningar och TV-bolag som gjorde hans liv till en helvete! Själv ska jag spela Earth song på den CD-singel som jag fick på köpet vid ett annat skivköp....
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article5432770.ab

Vart går pengar? Till ett fåtal naturligtvis....

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5408772.ab
Så har det uppdagats att människors goda hjärtan och generositet finanasierat bl a en persons lyxliv och gjort det möjligt för en person att spekulera i fastigheter och lyfta en månadslöns som med råge överstiger medellönen i Sverige. Jag har tidigare påpekat just hur många s k välgörenhetsorganisationer verkar bränna pengar på onödig reklam och också funderat över vilken kontroll organisationerna tycks ha på sina insamlade medel. Röda Korset tycks ha haft dåliga koll. De har mest brytt sig om reklamfilmer och att synas. Pengarna har inte till fullo nått de som är tilltänkta för insamlingarna, fattiga och /eller barn i andra länder . Mitt förtroende för sådana här insamlingar har varit relativt lågt i många år men nu kan detta ha fått sig en rejäl dödsstöt. Vem vill lägga pengar till en chef som köper lyxlägenheter ( om han nu gjort det för pengarna...) och lyfter en alltför hög månadslön? Ska inte välgörenhet vara ett slags ideellt arbete där pengar näst intill oavkortat går till de behövande?