Självutlämnelsernas tid

I dessa bloggars tidevarv har nu också företeelsen blogg ynglat av sig och numera kan man också twittra. Själv sitter jag också och skriver en blogg för att tala om för någon, som eventuellt kan vara intresserad , vad jag tycker om det ena och det andra. Det finns modebloggar i oändlighet där många unga kvinnor visar upp sig i sina privata kläder och talar om vad de hade på sig till jobbet, föräldramötet, festen eller vad det nu kan vara. Detaljgraden är hög och varje klädesplagg förses med information om prislapp och märke. Andra har familjebloggar där de lägger ut bilder på sig själva och sina barn. Lilla Kalle badar i poolen eller Tindra leker med valpen osv osv. Vad är det som saknas i mitt och andras liv eftersom vi lägger ned en massa tid på att lämna ut oss själva, våra barn och åsikter på en blogg eller twitter? Jag tycker det är kul att skriva och att hålla språket vid liv. Jag undviker alltför intima detaljer om mina privata vanor men ändock skyltar jag med vad jag tycker om politiker eller något annat i tillvaron. Det är onekligen en intressant företeelse som jag inte ens vet vad jag ska tycka om. Men nu har jag skrivit av mig här i alla fall. Jag ser för övrigt att det är köphets på Michael Jacksons musik och minns att jag själv försökte sälja en vinylsingel från Thriller-skivan. Ingen nappade ens för 10 kronor och nu känns det lite förmätet att lägga ut den igen.