Genusforskning är akademikernas Samhall

Genusforskning låter fint va? Det är ett elegantare sätt att, i vårt nya millenium, att skapa en fristad för ambitiösa kvinnor som vill framåt. Genom att etikettera denna kvinnliga ambition som "genus" har vi bara fått ett nytt Samhall eller ska vi säga skyddad verkstad? I den traditionella och ofta mansdominerade världen får inte kvinnorna plats och snällt accepterar kvinnorna denna anvisade skamvrå ( kanske lite för hårt uttryckt) eller kanske ska vi säga feministiska fristad. Högljutt som en storm i ett vattenglas presenteras genusforskarnas rön som ofta är av pseudokaraktär och av litet eller inget intresse för samhället (utom då den egna fanklubben.) Denna skyddade verkstad har blivit ett litet vattenhål för förvisso skärpta och kompetena kvinnor men den intressanta och jämställda forskningen sker på annat håll och där får inte genus/kvinnoforskarna plats. De ska leka i ankdammen och "kvacka till" då och då för att ge en illusion om att något viktigt sägs och görs. När ska vi kvinnor egentligen få det utrymme vi vill ha och på lika villkor som männen? För det har inte alls blivit bättre av denna inrättade pseudoakademi.