Igår, när jag tog en liten promenad på min tomt, hörde jag ett fasansfullt liv och såg två små söta skatungar på gräsmattan. De hade full fjäderskrud men den lilla korta stjärten skvallrade om ungdomliga exemplar av en skata. Jag återvände lite senare och då var den ena ivägsprungen/flugen men en stackare satt kvar. Vad göra tänkte jag? Naturvårdsenheten på kommunen i Bollnäs kontaktade liksom ornitologerna i länet men ingen visste eller brydde sig. Vem fan bryr sig om en liten skatunge? Det finns "tretton på dussinet" och bäst att låta naturen ha sin gång eller? Jag kikade till skatungen på kvällen och såg att han hade sällskap, var lika stor som den lite rörligare och trodde att allt nu var under kontroll.
I morse hade han gett upp och låg orörlig med slutna ögon. Jag kände och känner fortfarande en liten sorg och har haft en klump i halsen hela dagen. Ja, det stämmer, jag har sörjt en liten skatunge hela dagen och ikväll ska jag begrava den lilla i en kartong och lägga en bukett syrener med ett löfte om att nästa gång ska jag rädda en skatunge i nöd. Din lilla stackare, du skulle ha varit en förrymd lappuggleunge istället för då hade nog t o m Animal Planet varit här men en skatunge. Vem fan bryr sig? Jag gör det fortfarande.....och klumpen blir jag inte av med.
onsdag 3 juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
jag bryr mig åxå*S*
jag har en unge på min altan nu å vet inte vad jag skall göra riktigt,men lite vatten kanske funkar
ha det så bra
Hej och tack för din underbara kommentar. Jag sörjde faktiskt några dagar!!!
Ha det gott du med!
Skicka en kommentar