Päls?

Jag kunde inte undvika att se stora rubriker idag igen och med Blondin-Bella i fokus. Denna tjej kan skapa rubriker för i stort sett ingenting. Hon är en vanlig bloggare som retat upp folk p g a sin "fina" priviligierade bakgrund och åsikter om Karl-Bertil Jonssson m m. Nu har denna unga tjej också burit päls på en hel del bilder och uttalat sig om det legitima i att bära päls. Hon är inte ensam, Beyoncé har gjort detsamma liksom J-Lo. Vet man lite mer om hur pälsarna tillverkas så är det inte bara själva dödandet som är avskyvärt utan också, och ännu avskyvärdare egentligen, är hur en del djur förvaras i avvaktan på att eventuellt bli levande flådda. Jag har sett bilder på djur som hakats upp och flåtts levande och sedan har det flådda djuret levt i en bra stund efteråt. Andra djur sitter i fällor och dör en långsam död. Exklusiva djur jagas för sin päls och det har t o m talats om att vissa arter har tunnats ut avsevärt t ex leopard och ozelot. Sådant är naturligtvis fruktansvärt och att ändå bära päls av sådana djur, utrotningshotande eller torterade, visar på en osmakligt låg nivå kunnande och känslighet. Men hur konsekvent kan man vara? Många med mig bär säkert läderskor, läderjackor eller har värmande fårskinn i bilen och i TV-soffan när vinterkylan tränger sig på. Många trängdes för att få tag i julskinkan och på julbordet dignar det av diverse läckerheter från djurriket. För detta krävs det att något djur sätter livet till. Jag är inte 100 % konsekvent men försöker hitta bättre konsekvens i mitt sätt att leva men når nog tyvärr aldrig 100 %. Kan jag då trösta mig med att just mina produkter inte föregåtts av djurplågeri? Det kan jag nog inte, för vid slakterierna utspelas scener vi inte vill tänka på. Djur stressas och plågas oerhört i frakter och inför själva slakten. Hur ska vi ursäkta det? Slaktdjur färdas långt och många dör på vägen utan tillgång till vatten och mat. Allt för att någon räknenisse suttit vid kalkylatorn och talat om att det är billigare att frakta slaktdjur runt hela Europa än att vi slaktar kossan eller grisen i Rengsjö. Hur kommer man fram till det förresten? Eller har vi ett exempel på EU-samarbete kanske? Hur som helst så är vi människor oerhört egenrådiga och plågar och dödar djur i stor utsträckning för kläder, mat och status. Rätt eller inte?

Bygg ingen ny Gävlebock!!

Så har 2008 års upplaga av Gävlebocken brunnit och någon stackars sate med torftigt liv och intellekt fått sina 15 minuter i rampljuset om än anonymt. Ärligt talat förstår jag inte vitsen med att bränna ned bocken. Vad är det för respekt för andras satsade pengar som ligger till grund? Respekt är i och för sig ett tvåstavigt ord och det kanske är för komplicerat för hönshjärnor som bränner ner och förstör saker. För några år sedan lurades en amerikan att bränna ned bocken och han åkte fast. Hur det sedan gick vet jag inte men jag tänkte "yeah" för mig själv. Även om det blivit sport så är det en destruktiv typ av sport och personerna som gör det är töntar på neantherthalnivå. Så sluta sätt upp Gävlebockar och så får vi se vad de här krakarna hittar på då. Kanske de kan sysselsätta sig med att lära sig läsa och skriva istället!!

Blondinbella och Karl-Bertil Jonsson

Ja så har denna bloggande blondin retat upp folk igen. Hon har, i jakten på läsare och rubriker, gett sig på den svenska TV-institutionens klassiker Karl -Bertil Jonsson, en animerade tecknad film av Tage Danielsson om en grabb som börjar dela ut julklappar på ett lite Robin Hood-aktigt sätt. Det ska föreställa en god gärning när Karl-Bertil börjar sno julklappar från de som har råd och sedan delar han ut till de som inte har råd. Det ska vara något som manar till eftertanke i våra kapitalistiska tider och när den skrevs så var Sverige betydligt mer fjärmat från de kapitalistiska tidevarv vi lever i nu. Blondin-Bella kallar denna film för kommunistskit och det kanske inte är så välformulerat och väl genomtänkt men lite korn av sanning finns det här. Vi hade en del sådana program på 70-talet. De skulle fostra oss till att tänka på andra och dela med oss. Så var det bara och vi hade ju Ville, Valle och Viktor också, tre figurer som sjöng sånger och kom med liknande budskap om solidaritet, jämlikhet och annat utifrån situationer de hamnade i. Viktor var trasdockan som ställde de obekväma frågorna och han spelades av Hans Vigren. Sedan hade vi de två lodisarna Ville och Valle som svarade på frågorna och det var Jörgen Lantz ( Björne för yngre generationer) och Anders Linder. Jag älskade de här tre trots att jag växt ifrån barnprogrammen . På den tiden kunde även vuxna se barnprogrammen som ofta hade politiska ( läs kommunistiska/socialdemokratiska) budskap. Så visst har Blondin-Bella rätt i när hon skriver "kommunist" men resten får hon stå för själv i sin välskrivna recension. Hon skriver också att Karl-Bertil Jonsson är en tjuv. Rent tekniskt är han en tjuv. Han tar julklappar från folk utan att fråga och ger till någon annan och även om syftet är gott, så är han en tjuv enligt Brottsbalken så vi ska väl inte näpsa blondinfröken för att hon kan sin brottsbalk. Däremot kanske hon inte riktigt har förstått filmen och andemeningen eftersom hon inte har anammat/förstått tidevarven som denna film skapades i.

Grymhet

Grymhet mot djur är inget nytt och heller inte speciellt sällsynt. En av de värsta och mest sadistiska filmer jag sett om djurplågeri är en kinesisk kvinna som iklädd högklackade skor och elegant klänning trampar ihjäl en liten hundvalp. Inledningsvis smeker hon djuret men sedan lägger hon valpen på marken och inleder massakreringen av hunden som till slut består av blodiga slamsor. Såvitt jag vet fick både hon och fotografen gå under jorden t o m i Kina, djurplågeriernas förlovade hemvist, och det finns också filmer där hon gör samma sak med kattungar och kaniner. Idag hittade jag bilder som var ännu värre: Kitten killer returns. En kvinna i stövlar och kortkort trampar sönder en kattunge, ögat trycks ut och sedan sliter hon den lilla kattungen i stycken med hjälp av kniv. Vad är det för fel med oss människor och i synnerhet sådana som hon? ÄR det 15 minuter i rampljuset som drar eller är det brist på spänning? Jag blir illamående och just nu har jag stora gråtklumpar i halsen. Hur härdad jag än blir allteftersom livet flyter på så upphör aldrig människans grymhet mot djur att uppröra. Det är för jävligt helt enkelt och jag kan inte uttrycka i ord hur ledsen och förbaskad jag blir över det här. Vilket straff kan man ge sådan här utstuderad sadismen? Vem kan rättfärdiga ett sådant bestialiskt och sadistiskt dåd mot en liten kattunge som knappt är större än en handflata. Minnena av den här pyttelilla kattungen förvandlad till slamsor har etsat sig fast på näthinnan. Jag vill se den leka med bollar och ligga i en flätad korg, inte ihjältrampad och massakrerad. Vad i helvete är det för fel på mänskligheten? En sak är alla s k nyttobetonade djurmassakrar och avlivningar där grunderna är mer eller mindre "förståeliga" men pur sadism inför en kamera är något som får mig att reagera. Sedan har vi ju faktiskt människor som gör detta mot varandra och t o m mot barn så varför ska man fundera över en kattunge? Det är ingen tvekan om att det finns ondska i mänsklighetens framfart. Den är, som man säger, allestädes närvarande.

Jultomtar med eller utan kläder men virkade tossor!

Hos mig har inga jultomtar dykt upp och ärligt talat känner jag inte så mycket julstämning. Trist? Nej faktiskt inte för jag har inte känt av julstress heller. Inte en adventsstake eller stjärna har tänts i Rengsjö hemma hos mig. Jag firade julafton i det fagra Söderhamn med föräldrar och jyckarna som förärades jultallrik med både korv och fläsk. Sedan snodde Tuva, jämthundstiken, fläsk från vårt eget julbord...Hon är glupsk den tiken.
Jultomtar såg vi dock i lokalblaskan där två små bebisar publicerats av stolta föräldrar. De hade jultomtemössa och en av bebisarna dessutom virkade sockor. I övrigt var bebisarna nakna och jag väcker den fråga som väckts tidigare: Varför i helvete måste enfaldiga föräldrar publicera bilder på nakna ungar? Tänk på era ungars integritet! Man kan naturligtvis argumentera såsom att nakna barn är hemskt men inte vuxna? Nja jag är nog av den åsikten att naket är privat och när man lägger ut bilder i tidningar eller på webben så är inte företeelsen längre privat. En vuxen person kan också välja själv ( om vi undantar problematiken med porrbranschen och exploatering av kvinnor) när han eller hon vill visa sin nakna kropp. Ett barn däremot måste förlita sig på föräldrar eller andra målsmän. De är inte medvetna om sin kropp på samma sätt och de har inte lärt sig de västerländska klädkoderna. Det måste en förälder klara av och att lägga ut nakenbilder på ungar är faktiskt ett helvetes omdömeslöst tilltag. Dessutom frågar jag mig vem fasen vill se nakna ungar med tomteluvor och virkade tossor? Familjen och porrsurfare möjligtvis. Familjen kan se sin nakna unge med tomteluva ändå och t o m bjuda in släkten på nakenparty med tomteluvor. Porrsurfare ska de väl ändå inte erbjuda smygtittar på de nakna ungarna? Antingen är föräldrarna naiva och dumma eller också....Ja vad?

Vargen

Så blossade en ny vargdiskussion upp på någon av de stora kvällstidningarna. Detta hatade och mytomspunna djur tar uppenbarligen fram egenskaper och argument som jag trodde var omöjliga att uppbringa i en värld där de flesta ( eller nästan alla vågar jag nog säga) är läskunniga, har tillgång till media och historisk information. Vi är väl en och annan som fnyst åt mänskliga illgärningar som präglats av djup okunnighet och nästan imbecill skräckpropaganda t ex häxjakten på självständiga kvinnor och påföljande bränning på bål. Då talar vi om 1600-talet där en stor del av befolkningen inte kunde läsa och inte heller hade några medel till förfogande vad gäller informationsinhämtning. Vad ska varghatarna skylla på? Har de inte gått i skolan? Har de inte hört talas om naturskydd och en djurarts rätt att finnas? När ett stort antal djurarter är i fara p g a mänsklig idioti vill en kår jägare ( inte alla, jag känner inga sådana jägare!!!!!) skjuta dem i s k skyddsjakt. Törs vi anförtro skyddsjakt till en så affekterad och känslomässigt styrd grupp människor? Vargens enda chans att existera som djurart är , förutom uppvisningsexemplar på Skansen, att det är förbjudet att skjuta vargar och att straffet är hårt. Det ska vara hårda straff på artutrotning. Vi ska rädda jorden, inte skjuta den i sank! Tillåt inte vargjakt! Hur kan ni hata ett djur som är så nära släkt med människans bästa vän hunden? Ja ja jag vet, vargar har gett sig på familjehundar som släppts lösa i skogen. Koppla hunden om du vill ha en riskfri vistelse i skogen och tänk på att inget är riskfritt. Bilen dödar människor, ska vi förbjuda den också? En tegelpanna kan släppa från taket och döda någon. Ska vi förbjuda tak? Den här debatten är fullkomligt idiotiskt och ologiskt förd från en grupp människor som tappat förmågan att överblicka konsekvenser av en djurutrotning. De tänker bara på sitt fritidsnöje och att vi trängt oss på vargen överallt har gjort den van vid mänsklig närvaro. Lämna vargen i fred! Och försök lura någon från 1600-talet att en vargkull på 200 kan ta död på allt vilt i skogen!

Mina musikmentorer

Jag och brorsan utbyter en del musiktips och har nog fostrat varandra lite grann. Nyligen köpte jag lite Uriah Heep och också Eloy . Dessa båda band har han definitivt hittat före mig och jag har lyssnat, gratis, i många år i hans bilradio. Vi är nog lite musikmentorer åt varandra men vi har haft hjälp på vägen.
I Uppsala på 70-talet hade vi Musikörat. De är inte längre vad de var och det är länge sedan. Musikutbudet är förvisso bra men killarna som numera jobbar där är ganska tråkiga och oengagerade vilket inte var fallet förut. Delar av rockgruppen Kaipa jobbade på Musikörat förut och då kunde man få veta mycket om musik och ta hem udda plattor. Jag minns att jag importerade Seconds out , en maxisingel Match of the Day och också Three Sides Live som fanns som Four sides Live i utlandet på 80-talet. Sedan flyttade jag till Heby och i Sala fanns det en jätterolig musikaffär där jag lyssnade på Alan Parsons Projekt och följden blev att jag köpte alla dessa skivor. Kanonbra förresten. Sedan kom Tangerine Dreams vackra syntmusik som en följdreaktion på Parsons underbara toner. Killen som hade den musikaffären var verkligen en mentor. Jag fick lyssna på skivor och där såg jag en oklippt version av Motorsågsmassakern bakom draperiet.
När jag flyttade till Söderhamn blev det många resor till Gävle och affären Westerlunds. Tidigt 80-tal jobbade en glad och mycket kunnig kille där. Ola på Westerlunds gav tips, spelade musik för oss och hade alltid koll på det som var bra. Där fördjupade jag mig lite i jazzrock och det blev BrandX, Weather Report och Spyro Gyra. Han var alltid glad och trevlig och med saknad konstaterade jag att han slutade senare. Då upphörde resorna dit också...ingen annan kunde ta hans plats som musikmentor. Det fanns en affär som hette Skivbutiken och den finns fortfarande. Man fick inte samma personliga kontakt men utbudet var och är fortfarande enormt. Här är himmelriket för dig som vill ha något annat än samlings-CD eller schlager och lättpop a la EMD och liknande "skit".
Sedan blev mitt ex Bernt en mentor och jag fick genom honom tag på Colosseum och hans husgudar Neil Young och även Crosby, Stills, Nash & Young. Jag har bevistat 4 konserter med Neil Young varav en var med övriga i C, S, N & Young i Oakland, Californien. En mäktig upplevelse jämförbar med 1982 då jag såg Genesis på Hovet i Stockholm. En av konserterna med Neil Young var med Pearl Jam och en annan konsert hette förbandet No Doubt med Gwen Stefani. Då var de ett undergroundband som spelade i ska-takt. Jättekul band! Sedan gjorde de skitlåten "Dont´speak" och blev totalt ointressant som band. Det var för övrigt Bernt som spelade Bloodrock också och de tillhör favoriterna. Sedan hade han en soft sida med en massa countrytjejer på vinyl och där gick vi skilda vägar...också.
Musik är livet, eller hur Santiago?

Musiklistor och Genesis

Santiago bloggar om allt möjligt och han har gjort en lista över Genesis album. Genesis har varit mina husgudar sedan 70-talet när jag pluggade i UPpsala. Den första låt jag hörde var faktiskt "Match of the day" och den finns inte med på något album utan är en singel. När jag flyttade till Uppsala fick jag tag på singeln. Naturligtvis fick jag tag på den på stadens då bästa musikaffär, Musikörat. SEdan hade vi Broddman också ....Sedan fick jag tag på Trick of the tail och Wind and Wuthering i snabb takt. Därefter var frågan vad jag skulle välja härnäst......De här skivorna hade Phil Collins som sångare och jag hade fallit för hans sammetslena röst som kunde genomgå metamorfoser till rytande eller kvidande röstlägen. De tidigare skivorna hade en figur som hette Peter Gabriel vid mikrofonen. Skulle det fungera? Det skulle dröja ett par år innan jag började köpa äldre Genesis men sedan var jag fast...Jag har alla deras studiealbum. Det senaste Calling All Stations kan inte kallas Genesis för spåren är långsökta och endast namnet tyder på att en avfälling har släktnamnet Genesis. Men jag skaffade Selling England by the Pound och kort därefter införskaffades Foxtrot, Lamb lies down on Broadway och Nursery Cryme, lysande plattor om än Nursery Cryme var dåligt producerad med "burkigt" ljud. Men Lamb lies down on Broadway är nog en av de bästa plattor jag någonsin har hört. Här finns spår som inte någon grupp eller musikaliska person kan överträffa. Så är det helt enkelt. Trots Calling all Stations och 80-talets branta utförsbacke till musikens "soprum" så är Genesis det bästa som hänt mitt musiklyssnande. Genom dem har jag lockats fortsätta mitt symfonirockslyssnande och upptäckten av King Crimson, Gentle Giant, Camel ( mina kronprinsar till husgudstitlar...) och detta skapade plattformer för andra intressanta riktningar såsom jazzrock av typen Weather Report,Jaco Pastorious och BrandX. Mina musiksinnen öppnades men blev samtidigt vana vid att kräset förkasta det som kanske idag är vår skvalmusik: Schlager, EMD, Bengtzing m m. Krass plånboksflirtande musik med artister som knappt vet vad låtskrivande är och som får allt serverat i en musikstudio där låtskrivarhantverkare av massprodukter i samma anda som TV-reklam och "skit-funkis" från efterkrigstiden samt snabbmat. Det är snabbsmält, berör inte och "skits ut" några timmar senare varvid reningsverket sköter det slutgiltiga försvinnandet!
Görs det intressant musik idag? Jag är tveksam. Bra musik förekommer men den berör inte och här sitter jag som en gammal rockromantiker och spelar mina gamla 70-talsskivor ( köpta på CD) och njuter av bra musik. Mitt musikresande har gett mig andra fantastiska grupper som Bloodrock, Spooky Tooth, Fuzzy Duck, Writing on the Wall och Brian Auger. Men visst finns det nyare grupper som Rage against the Machine som är spännande musik. Och Santiago, jag gillar den riktning som kallas Acid Jazz som görs av DJ och i studio med sampling. Du gillar inte det här men jag tycker en hel del från DJ-scenen är spännande och nydanande jämfört med resten av krystad musik som kommer fram.
Men lik förbaskat så är Genesis mina gudar inom musik och eftersom jag skriver ganska spontant här så höll jag på att missa en musiker och kompositör som kan dela husgudakronan med Genesis: TODD RUNDGREN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Something/Anything ? är en fantastisk dubbelvinyl med många bra låtar. SEdan hade han ett hårdrockband som hette Utopia där han levde ut gitarrorgier och hårdrocksambitioner samtidigt som han experimenterade med soloalster som jag anser håller mycket hög klass!!

Ekonomikris

Ja tidningarna gör mycket, liksom övrig media, för att förstärka krisen och dess effekter. Genom att skriva rubriker som "värsta krisen på 30 år" och "värre än befarat" så kommer det att bli en självuppfyllande profetia. Är konjunkturnedgångar något nytt? Knappast? T o m i gymnasieskolans samhällskunskap tar vi upp konjunkturväxlingar men detta märks inte ens bland ekonomijournalisternas rubriker. Visst har det skett oroväckande många nedskärningar men vi må väl minnas krisen 1992 också? Det var ett svart år i svensk ekonomi med krasch i finansvärlden och med en havererad bostadsmarknad. Köparna är mätta nu. Det har varit en gigantisk köpfest och hysteri kring shopping på ett sätt som slagit mig med häpnad. Den ena butiken efter den andra har haft överfyllda parkeringar och myriader med människor som slitit och rivit i hyllor och vräkt ned i vagnar för att sedan betala med lån eller kreditkort. "Köp nu och betala imorgon", "6 månader räntefritt om du handlar idag" har varit vanliga slogans och vi har nappat. Men förr eller senare ska allt betalas. En familj har kanske haft kort hos IKEA, El-giganten, Siba, Lindex och andra märken med stora kedjor och anslutna kreditkort och sedan har man handlat hos flera av dessa kedjor- på kredit. Förr eller senare kraschar det och också blir familjerna mätta. Äter du tillräckligt mycket blir du mätt och kan inte äta mer. Vi har nu nått den punkt där många blivit mätta, man har köpt allt man behöver eller kreditkortet tillåter. Efterfrågan har nått sin högsta punkt och för att nå nästa topp måste man klättra ned först. Visst är det märkligt att vi glömmer dessa bergklättarfilosofier? Ännu märkligare är att ingen i företagstopparna förstått att rusta sina företag för detta trots höga löner och s k unik kompetens. Men det kommer en uppgång igen. Vem trodde det 1992? Men det gjorde det och inte bara en ....utan det har varit några stycken liksom några nedgångar. Kanske eleverna i samhällskunskapskurserna ska leda oss ur krisen? SÄmre kan de inte göra det....än företagsledarna i Sverige-toppen!

Självförtroende

Jag mår gott nu när jag startat min arkitekturblogg om kyrkor. Det är dels en överlevnadsstrategi för att mentalt klara av vinterhalvåret som frestar på mig på alla tänkbara sätt dels ett sätt att få skriva om kyrkoarkitektur, mitt stora intresse. Ryggvärk, halka, uppvärmning, mörker, kyla är negativt värdeladdade ord som för mig är intimt förknippade med vintern.
Det som retar mig lite grann är att det nyligen publicerats en bok om en svensk kyrkoarkitekt med många kyrkor som uppförts efter hans ritningar: Adrian C Peterson. Tänk att en tysk forskare kan få äta fritt av det rikliga svenska "smörgåsbordet" som utgörs av bra ämnen i kyrkoarkitektur.
Att läsa om kyrkoarkitektur är också en sällsam upplevelse som väcker frågor. Min främsta invändning mot arkitekturforskning är just att frigöra sig från de bojor som källforskningen tycks utgöra. Att granska källmaterial är självklart men måste framställningar i ämnet alltid vara så dominerade av långa sammanfattningar eller referat från tidigare forskning och exempelvis vad som framkommit vid kyrkofullmäktiges möten? Varför ska inte en forskare kunna luta sig mot sin erfarenhet och självsyn i den händelse han eller hon besitter en sådan självsyn? Att lita till sitt öga och estetiska sinne för att få intryck och ställa frågor till byggnaden är något som jag saknar i arkitekturhistoria. Det känns som om det avfärdas som "konnässörs"-kunskaper och därmed föga vetenskapligt. Jag känner själv att jag är stämplad som sådan konnässör eftersom jag inte började studera konstvetenskap förrän 1994 och då hade jag tittat på kyrkor i mer än två decennier. Intresset väcktes redan i barndomen och har bara växt hela tiden. Jag har fått mycket ros för denna självsyn och därmed tämligen självständiga angreppsvinkel i mina egna vetenskapliga arbeten men kommer uppenbarligen aldrig att få skriva en doktorsavhandling i ämnet. Det är inte ett tillräckligt politiskt korrekt ämne i tiden och om jag erbjuder mig att själv finansiera mitt arbete så fungerar inte det heller. Nyfikenhet och nya angreppsvinklar är inget för ett ämne med dåligt självförtroende. Ja jag vill nog hävda det och med tanke på forskningen så kan självförtroendets låga nivå vara berättigad men man kan alltid "spotta upp sig". Arkitekturhistoria måste få ett uppsving. Det finns bra avhandlingar i ämnet och Emilie Karlsmos avhandling för några år sedan om "Rum för avsked" inger hopp och önskan om fler sådana avhandlingar. Den är mycket analytisk och innehåller både resonerande delar liksom historia och en stor portion självförtroende som kan räcka gott till ämnet konstvetenskap.
Låter jag bitter? Kanske. Jag har åldern inne för att vara gnällig och bitter men det handlar också om frustration över att leva i ett rikt och välbärgat land där man inte har råd med forskning i humaniora och där politiker styr innehållet i forskningen. I ämnet konstvetenskap känns det som om innehållet i forskningen är tänkt som om ämnet ska dö av undernäring och självsvält.

TV -virus

Virus i datorn? Skaffa ett virusprogram eller brandvägg och du kan kanske skydda dig mot datavirus. Jag har hittills klarat mig bra ifrån detta. Det är aldrig trevligt med virus och nu har vi fått ett nytt virus som drabbar oss TV-tittare som försöker njuta av en god film eller underhållning på någon av våra kommersiella kanaler. Det virus jag talar om här är både obehagligt och irriterande som en varböld eller hudklåda: REKLAM. Här talar vi om ett virus som långsamt håller på att ta kål på allt vad anständigt TV-tittande rör sig om. Minst ett par gånger i timmen blir din film avbruten av reklam för bindor, anorektiska plastikopererade dockor som lurar dig att köpa mascara då du jämför dina egna tillkortakommanden med deras konstgjorda lösögonfransar och redigerade fotoprogram. Fånig chokladreklam ska lura i dig att en fånig kock i vita kläder rör chokladen istället för de kemiska processer som massproducerar det du äter osv osv. Närmare 25 % av attraktiv tittartid ägnar du ofrivilligt åt denna reklam men den passar för toalettbesök och kaffekokning. Är det någon som inte hatar TV-reklamen? Hur passar det ihop med kundens dvs TV-tittarens önskemål om att få se en film ifred? För mig är detta reklamträsk ett ovälkommet virus som sprider sig med följdsjukdomen Programinformation i släptåg.
Jag trodde aldrig jag skulle längta tillbaka till statstelevisionens tidevarv men faktiskt gör jag det. Om två program står mig tillbuds får det i TV 4 eller andra kommersiella program vara bra mycket bättre för att jag ska välja bort SVT. Så plågsamt börjar reklamavbrottet kännas.

Ny blogg om arkitektur

http://marita-berggren.blogspot.com/
Den här nya bloggen ska möta mina behov av att få skriva om kyrkoarkitektur, främst i Sverige men jag kastar mig nog ut i världen också. Jag har sett många kyrkor och förutom i Sverige där jag sett de flesta så har jag sett en stor mängd vackra franska katedraler, tyska domkyrkor och lite spridda skurar på annat håll. Jag har dock INTE sett Peterskyrkan i Rom och det måste åtgärdas!!

Kyrkoarkitektur

I Sverige finns det minst 3000 kyrkobyggnader med sinsemellan stora olikheter vad gäller stil. Det är ett fascinerade område och jag vill göra en kyrkoarkitekturblogg eller en hemsida om detta. Här följer några exempel på vilken variation vi kan återfinna bland svenska kyrkor:










Uppifrån och ned ser vi 1600-talskyrkan i Söderhamn, Hälsingland; Glanshammars mäktiga och tillbyggda medeltidskyrka i Närke, Masthuggskyrkan i Göteborg från tidigt 1900-tal och i s k nationalromantik och så en liten anspråkslös kyrka i Fågesjö från sent 1800-tal med spetsbågar i ett slags nygotik. Svensk kyrkoarkitektur har en spännvidd som är oerhört intressant och fascinerande. Tyvärr delar inte svensk konstveteskaplig forskning denna fascination utan har hamnat på villospår bland genustankar, digitala foton och annat som får ämnet att bli ledande i kulturell utanförskap. Ett effektivt sätt att svälta ihjäl ett ämne för våra beslutsfattare kanske? Här råder definitivt kulturskymning eller ska vi säga kulturförmörkelse?

Anm. Fotona från Söderhamn och Glanshammar kommer från min stora vykortssamling. Kyrkorna i Masthugget och Fågelsjö har jag fotograferat själv.

Några funderingar kring musik

Jag kan inte tänka mig många minuter i livet utan musik. På jobbet, på lektionerna, kan jag inte spela musik men i bilen så är det ljuv musik som strömmar ur högtalarna. Idag njöt jag av Atomic Roosters briljanta progressive med den alltför underskattade musikern och kompositören Vincent Crane. Han avled 1989, bortglömd i rockhistorien men inte av oss som lyssnat på Roosters musik. Brorsan har diggat Rooster länge och jag har tagit rygg på honom. Det finns en ljuv blandning av hård rock och gospel i Cranes kompositioner och lägg därtill en fläskig Hammondorgel och lyckan är fullkomlig för mitt musiköra. Det gjorde fantastiskt musik på 70--talet och sent 60-tal. Därefter befinner vi oss i utförsbacke om än med briljanta undantag. Men 70-talet är ju Genesis, King Crimson, Gentle Giant, Atomic Rooster, Eloy, Brian Auger, Camel ( gudomliga Camel!!!!), Todd Rundgren och många fler läckerheter. Vad kan 80-talet och därefter sätta emot? Ja Police, Sting, Nirvana. Pearl Jam och några till och så har vi lite Acid Jazz med bl a Air, Rhinocerauce och kanske också en del av Club-musiken. Men 70-talet är ju bara bäst. Sedan får man aldrig aldrig aldrig glömma Beatles. Utan dem hade vi inte kommit långt i pophistorien. Sedan får ni säga vad ni vill !!!!!! Jag älskar musik och framförallt nämnda tidsperiod.

Oppositionen mobiliserar sig!

Vilken överraskning! Det här har vi väl sett förut? Socialdemokraterna laddar på nytt med knähundarna från mp och v. De sistnämnda har insett att de inget är utan att sälja sina själar till socialdemokraterna. Strunt samma om politiken inte är enig. Det enda som enar dem är deras längtan efter makt och därtill hörande löneförmåner. Det spelar nog ingen roll vem som regisserar vanstyret i Sverige. Inga ledande politiker idag har den idealistiska syn på världsförbättring som gör dem till ledande ideologer. Den ideologi som råder är "plånbokens" och den som bjuder högst får väljarnas stöd. Med Mona Sahlin vid rodret kan vi nog också mynta uttrycket "blind leder blind" men hon får nog en rejäl löneförhöjning och kan skriva statsminister i sin CV där SSU och den långa vägen dominerar och där utbildning ståtar med sin frånvaro. Tänk att styra Sverige med gymnasieexamen i botten! Det ni!

Att minnas för att härda ut vintern!

Ljuva minnen från Mount Rushmore i South Dakota, en delstat som har mycket att erbjuda förutom otrevlig trängsel. Den lilla huvudstaden Pierre var vårt residens för ett par dagar och naturligtvis måste vi se Mount Rushmore.




Som "Florida"-bor fick vi många kommentarer när vi kom upp i höglänta trakter. Här är det väl kallt för er som kommer från Florida???? Kul !
Vädret var fantastiskt under de fem veckor vi besökte USA och dagligen kunde vi njuta av vackra färger som smektes av de intensiva solstrålarna. Jag har nog aldrig tagit så många bilder av blommor som på denna resa. Vem kan minnas blommor och färger i ett Sverige som ömsom har regn ömsom grått icke-väder? Just nu florerar längtan efter sol och färger. Vintern sviker oss aldrig på samma sätt som somrarna gjort de senaste åren och vintern är verkligen en djupt deprimerande period som försätter en i ett nästan vegeterande tillstånd, förutom jobbet då. Såna här gånger är det tur att ha ett jobb som känns meningsfullt och värt att åka till. Men att åka till jobbet och sedan hem igen, i mörker, är fruktansvärt. Varför tycker folk om vintern och detta mörker?

Ljuva minnen och bister verklighet. Vinterjäveln också...

Igår kom det massor med snö här i Rengsjö och jag började minnas resan från i somras och det konstant vackra vädret. Om man tänker efter så har vi många otrevliga inslag och kostnader till följd av vårt usla klimat med långa vintrar och kalla regniga somrar. Vad tror ni elbolagen skulle försörja sig på om vi inte hade de här vintrarna som höjer elpriserna alltför mycket och tränger undan våra behov av att få göra något trevligare för lönepengarna. Vi skulle också slippa bygga dessa isolerade hus och lägga pengar på dyr isolering i händelse av att den befintliga inte räcker till. Tänk att slippa snöskottning och att investera i snöslunga eller liknande. Alla dessa incidenter och olyckor med vintern som huvudingrediens skulle också vara något som inte behövde existera. Vi måste värma upp både hus och vatten eftersom vi inte kan duscha kallt i det här klimatet. Belysning ökar på elräkningarna som sagt. Vi skulle slippa vinterdäck och ännu en ganska stor kostnadspost därmed. Varför älskar en del detta hemska och dyra klimat som begränsar och beskär vår frihet? Är det kul att klä sig i michelinutstyrsel för att skotta sig fram till en bil som måste få sina fönsterrutor skrapade varje morgon. Är det kul att springa som en skottspole och elda i pannan ( ja ja ja jag vet att det är frivilligt och att andra dyrare alternativ existerar)? Är det kul att få resvägen till jobbet förlängd med 25 til 30 procent för att en del knappt vågar föra sitt fordon framåt på vägen? Ska jag behöva lida så hör för att ni som älskar vintern ska få åka lite skidor och snöskoter?

Jag minns den fantastiska resan till det stora landet i väster där de har lägre skatter, lägre priser på allt och riktiga somrar med sol och blå himmel med möjlighet att urskilja andra färger än grått, brunt och svart? Känslan , när man just kvitterat ut hyrbilen och har fem veckor framför sig, är obeskrivlig. Bilden ovan visar när jag står vid hyrbilen på flygplatsen i Chicago.

Finanskrisen fortsätter

Ännu en artikel i kvällspressen om giriga direktörer står att läsa i dag. Trots deras unika kompetens har de inte kunnat lotsa sina företag på ett sätt som kunnat förebygga en säker och mindre smärtsam konjunkturnedgång. Vad är det dessa direktörer är bra på egentligen? De har mångmiljonlöner men står lika handfallna med sitt företag som vore de "vanliga" människor med "vanliga" löner. Jag upprepar frågan: Vad är det dessa direktörer kan egentligen? De tycks inte vara kunniga i innebörden av begreppet konjunkturcykler i alla fall och vad är det då som gjort att de kunnat få dessa gigantiska löner med tillhörande bonusar och /eller pensioner? Och hur kan det komma sig att våra makthavare inte klämmer åt dem mer nu när de ber oss skattebetalare om hjälp? Just nu har vi skattebetalare via Riksbanken sänkt räntan så att bankerna kan låna pengar billigare till sin verksamhet. Som tack för hjälpen får vi dock ingen räntesänkning och vad händer med alla generöst tilltagna bonusprogram? Varför gör inte våra folkvalda som kongressen i USA, kallar in dessa tiggare till förhör och ställer intrikata frågor om hur krisen kunnat uppstå när så "erfarna och kompetenta" direktörer står vid rodret?

Polisarbete

Idag kan man läsa i den sensationslystna kvällspressen att polisens arbete mot rattfylla är något av tom skramlande tunna. Enligt artikeln väljer man ut tidpunkter och platser där nyktra förare företrädesvis förekommer. Det är naturligtvis ett påstående som måste styrkas och sóm säkert möter på motstånd från polisens sida. Intressant är dock att dra sig till minnes den artikel som Robert Collin från Aftonbladet skrev tidigare under hösten, där han tar upp ett nordligt polisdistrikts fokusering på fartövervakning på motorvägar där många överskrider hastigheterna och där framförallt bötesutdelningen var av intresse. Är det månde så att polisens arbete framförallt ska generera ett penningflöde till statskassan? Eller har vi en bakomliggande orsak i det gamla folkhemmets ambition att fostra och rätta in olydiga medborgare i ledet? Oavsett vilket är de båda sista spekulationerna icke önskvärda som motiv för polisarbete som i första hand bör vara att förebygga brott och skydda medborgare. Rattfylla är ett problem som måste bekämpas och där effekterna av en rattfylla kan vara ödesdigra för många inblandade. Tyvärr är det väl också så att konsekvenserna av en skickligt och målmedvetet genomfört kamp mot rattfylla är kostsamma för samhället och skattebetalarna. Att vårt höga skattetryck uppenbarligen inte är tillräckligt högt för att prioritera kampen mot rattfyllan istället för att rätta in den stora och hyfsat lydiga medborgarmassan i ledet är måhända spekulativt men också någon mycket oönskat och förutsätter en överhet som vill ha en lydig folkmassa. Demokrati?