Mina musikmentorer

Jag och brorsan utbyter en del musiktips och har nog fostrat varandra lite grann. Nyligen köpte jag lite Uriah Heep och också Eloy . Dessa båda band har han definitivt hittat före mig och jag har lyssnat, gratis, i många år i hans bilradio. Vi är nog lite musikmentorer åt varandra men vi har haft hjälp på vägen.
I Uppsala på 70-talet hade vi Musikörat. De är inte längre vad de var och det är länge sedan. Musikutbudet är förvisso bra men killarna som numera jobbar där är ganska tråkiga och oengagerade vilket inte var fallet förut. Delar av rockgruppen Kaipa jobbade på Musikörat förut och då kunde man få veta mycket om musik och ta hem udda plattor. Jag minns att jag importerade Seconds out , en maxisingel Match of the Day och också Three Sides Live som fanns som Four sides Live i utlandet på 80-talet. Sedan flyttade jag till Heby och i Sala fanns det en jätterolig musikaffär där jag lyssnade på Alan Parsons Projekt och följden blev att jag köpte alla dessa skivor. Kanonbra förresten. Sedan kom Tangerine Dreams vackra syntmusik som en följdreaktion på Parsons underbara toner. Killen som hade den musikaffären var verkligen en mentor. Jag fick lyssna på skivor och där såg jag en oklippt version av Motorsågsmassakern bakom draperiet.
När jag flyttade till Söderhamn blev det många resor till Gävle och affären Westerlunds. Tidigt 80-tal jobbade en glad och mycket kunnig kille där. Ola på Westerlunds gav tips, spelade musik för oss och hade alltid koll på det som var bra. Där fördjupade jag mig lite i jazzrock och det blev BrandX, Weather Report och Spyro Gyra. Han var alltid glad och trevlig och med saknad konstaterade jag att han slutade senare. Då upphörde resorna dit också...ingen annan kunde ta hans plats som musikmentor. Det fanns en affär som hette Skivbutiken och den finns fortfarande. Man fick inte samma personliga kontakt men utbudet var och är fortfarande enormt. Här är himmelriket för dig som vill ha något annat än samlings-CD eller schlager och lättpop a la EMD och liknande "skit".
Sedan blev mitt ex Bernt en mentor och jag fick genom honom tag på Colosseum och hans husgudar Neil Young och även Crosby, Stills, Nash & Young. Jag har bevistat 4 konserter med Neil Young varav en var med övriga i C, S, N & Young i Oakland, Californien. En mäktig upplevelse jämförbar med 1982 då jag såg Genesis på Hovet i Stockholm. En av konserterna med Neil Young var med Pearl Jam och en annan konsert hette förbandet No Doubt med Gwen Stefani. Då var de ett undergroundband som spelade i ska-takt. Jättekul band! Sedan gjorde de skitlåten "Dont´speak" och blev totalt ointressant som band. Det var för övrigt Bernt som spelade Bloodrock också och de tillhör favoriterna. Sedan hade han en soft sida med en massa countrytjejer på vinyl och där gick vi skilda vägar...också.
Musik är livet, eller hur Santiago?