Polisarbete

Idag kan man läsa i den sensationslystna kvällspressen att polisens arbete mot rattfylla är något av tom skramlande tunna. Enligt artikeln väljer man ut tidpunkter och platser där nyktra förare företrädesvis förekommer. Det är naturligtvis ett påstående som måste styrkas och sóm säkert möter på motstånd från polisens sida. Intressant är dock att dra sig till minnes den artikel som Robert Collin från Aftonbladet skrev tidigare under hösten, där han tar upp ett nordligt polisdistrikts fokusering på fartövervakning på motorvägar där många överskrider hastigheterna och där framförallt bötesutdelningen var av intresse. Är det månde så att polisens arbete framförallt ska generera ett penningflöde till statskassan? Eller har vi en bakomliggande orsak i det gamla folkhemmets ambition att fostra och rätta in olydiga medborgare i ledet? Oavsett vilket är de båda sista spekulationerna icke önskvärda som motiv för polisarbete som i första hand bör vara att förebygga brott och skydda medborgare. Rattfylla är ett problem som måste bekämpas och där effekterna av en rattfylla kan vara ödesdigra för många inblandade. Tyvärr är det väl också så att konsekvenserna av en skickligt och målmedvetet genomfört kamp mot rattfylla är kostsamma för samhället och skattebetalarna. Att vårt höga skattetryck uppenbarligen inte är tillräckligt högt för att prioritera kampen mot rattfyllan istället för att rätta in den stora och hyfsat lydiga medborgarmassan i ledet är måhända spekulativt men också någon mycket oönskat och förutsätter en överhet som vill ha en lydig folkmassa. Demokrati?